I måndags var det dags att ta avsked från min ex man Robert. Han gick bort 9 maj efter en längre tids sjukdom. Sista tiden bodde han på ett demensboende i norra Bohuslän. Han hade också sviter efter en stroke och diabetes samt den sjukdom som gjorde att han inte kunde leva vidare, lungfibros.
Robert var en sammansatt personlighet och inte alltid så lätt att förstå sig på. Det han sa och gjorde blev inte alltid rätt. Det blev inte alltid som man kanske skullea ha önskat. Ändå visste hans välvilja inga gränser. Det fanns egentligen inget ont i honom även om hans skuggsida ibland tog över. Kanske var han en av få riktigt goda människor (ur ett hjärtperspektiv).
Han var en stor humanist med ett stort rättvisepatos. Hans känsla och engagemang gick till ”den lilla människan”. Överheten hade han inte mycket till övers för och han misstrodde aktoriteter. Hade hans liv utvecklats lite annorlunda hade han kunnat bli en duktig konstruktör eller ingenjör av något slag. Han var uppfinningsrik som få när han satte den sidan till. Han var också kunnig inom marinbiologi och allt som har med havet och båtar att göra. Han hade många idéer om politik och samhälle. I mycket var han i sitt tänkande långt före sin tid. Han var sannerligen en mycket unik och ovanlig person som jag är glad att jag fått lära känna. Men han var inte alls lätt att leva tillsammans med. Jag är ändå tacksam för allt han gav och inte minst för vår dotter Linnea, född 1993.
