Min syster Eva med familj har varit i Bayern, Tyskland. Sonens halvsyster passade djuren under deras bortavaro. En mycket ledsen Mimmi ringde dem i Tyskland och berättade att räven tagit sju hönor och två tuppar. Det blev sorg i hönshuset och i familjen. Men nu är en ny tuppkyckling inköpt och så småningom blir det förhoppningsvis fler höns igen. De stackars hönorna får inte vara ute så mycket längre. Därför funderar de på att köpa ett par pärlhönor också. Pärlhönor har den egenheten att de hör eller luktar (eller nåt) räven på långt håll och har dessutom ett mycket gällt läte. På så sätt kan de varna i tid när räven är på intåg.
Rösta innan den 25 september 2009 på ditt vilda favoritdjur. Det är WWF EKO, dvs Världsnaturfondens svenska medlemstidning, som har utlyst tävlingen som en del i firandet av Svensk naturvård som fyller 100 år i år. Någon som kan gissa vad jag har röstat på? Rätt gissat – lodjuret såklart.
Hört talas om Per Anders Borg (alltså – inte han med hästsvansen)? Nej, jag tänkte nästan det. Han startade i alla fall den första skolan för blinda och dövstumma barn i Sverige, numera Manillaskolan som ligger på Djurgården i Stockholm. Läs gärna om skolan härochhär. Just nu läser jag en bok “Brev från tystnaden” skriven av Göran Skytte. Boken handlar om Skyttes mormors far Carl Julius Dalmer som blev döv vid två års ålder. Julius hamnade såsmåningom just på “Allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla” som skolan hette då. Detta fick stor betydelse för Julius fortsatta liv.
Anledningen till att jag hittade till just den här boken är att jag nyligen tagit del av bouppteckningen efter min farfars mormors far major Jaen Axelsson till Stora Segerstad, Reftele. Han testamenterade halva sin förmögenhet just till nämnda institut. Min farfars mormor var oäkta dotter till honom. Själv var han oäkta son till en överjägmästare Jaen Claes Axel Silfverhjelm. Ibland fångas man av ett levnadsöde och jag har blivit fascinerad av och nyfiken på denna okända anfader. En fråga som jag ställer mig är varför han testamenterade så mycket pengar till institutet för dövstumma och blinda. Det ska bli intressant att forska vidare i detta. Eventuellt kommer vidare rapporter senare.
Vad passar bättre så här vid midsommartid, än en äkta sommarvisa. Här Visa vid vindens ängar med Håkan Hellström. Visst är han en fin vistolkare Hellström.
Idag talade vi om motivation och positivt tänkande på viktväktarna (ja, jag har börjat där igen och det går bra men jag är bara i början än så länge). Hjärnan är en märkvärdig apparat egentligen. Ta t ex det lilla ordet inte. Bättre är att lämna det lilla ordet otänkt eller osagt. Hjärnan har tydligen en förmåga att hoppa över ordet inte – så att om du tänker dig “jag ska inte äta godis”, så får hjärnan det till att “jag ska äta godis”. Vet inte om detta är en teori som är vetenskapligt testad eller på något sätt undersökt.
Ordet måste är också suspekt. Tänk hellre vill och önskar, åtminstone i vissa världsliga sammanhang. Kanske kan man lura hjärnan att söka nya spår med så enkla medel (om det nu är enkelt?). Värt att testa i alla fall.
Jag gillar att skriva. Inte tal om annat. Men just nu verkar det som om blogg-gnistan har gått och gömt sig. Det är anledningen till att det varit lite tunnsått i blogginläggen på sistone. Enda anledningen till att hålla på med bloggandet är att det är roligt. Just nu lockar det inte. Och då får det vara. Jag gissar ändå att den där gnistan ska visa sig igen vad det lider. Tills dess kommer det kanske trots allt ett och annat inlägg, men inte så ofta.
Kan i alla fall berätta att jag var på konferens med den förening som jag tillhör nu i helgen. Har varit sjuk en del i vår, förkylningar och lunginflammation, och inte orkat åka iväg så mycket. Därför kändes det nästan magiskt att komma iväg den här gången. Vi kallar det för förnyelsekonferens (varje gång). Och det är ett bra uttryck. Förnyelse behövs, ständigt.
Det har nu gått sex år sedan min systerdotter Elin gick bort bara 25 år gammal. På begravningen sjöng Christina Waldo (Växjö) så otroligt fint Det vackraste av Cecilia Vennersten. Jag spelar den nu till minne och vill dela med mig. Här med Cecilia Vennersten själv.
Jag är väldigt förtjust i landskapsmåleri och skulle gärna vilja lära mig mer om ämnet, t ex landskapsmåleriets historia i Sverige. Det finns många fina konstnärer, många som jag ännu inte känner till. Akvarellen på bilden är målad av Saro Aratoun som är bosatt i Göteborg sedan ganska många år. Jag vet inte vilket land han kommer från men han är utbildad i England. Läs mer om konstnären här eller klicka på bilden.
Med anledning av Alla hjärtans dag kommer här en liten dikt av okänd författare. Jag hittade den på nätet men har redan glömt var. Hann i alla fall kopiera den. Minnet är en svikare numera. Tillägnar den alla behövande.
Sluta aldrig önska
Sluta aldrig be
Sluta aldrig hoppas
Under kan ju ske
I år är det 100 år sedan Naturskyddsföreningen bildades. I starten låg fokus på att bevara skyddsvärda naturminnesmärken. Nu är det klimatfrågan som står högst på agendan. Från en grupp engagerade personer har Naturskyddsföreningen under sina 100 år utvecklats till Sveriges största miljöorganisation. Detta kan man läsa på Naturskyddsföreningens webbplats. Gå gärna in på den och läs mer om föreningen och dess arbete.
Själv var jag medlem i Naturskyddsföreningen i många år. Nu har min dåliga ekonomi satt stopp för alla extravaganser. Man får ta skeden i vacker hand. Men jag uppskattar förstås Naturskyddsföreningens arbete lika mycket nu med.
Det här med att hitta något nytt och enkelt att laga till är inte alltid så lätt. Jag har nyligen hittat en blogg som jag tycker om. Visserligen är det inte vegetarisk mat som avhandlas i första hand, men jag har ändå hittat tips och godheter där. Bloggen heter Kinnas blogg – mormors mat och du når den här. Kinna är också en av författarna till bakboken I mormors berså. Här ett intressant recept från igår. Det måste jag prova.
Stuvad savoykål
4 pers
1 litet huvud
ev lite vetemjöl
1 burk crème fraiche (34%) alt vispgrädde
1 hönsbuljongtärning
Strimla kålen fint. Ta bort den grövsta delen av stocken. Fräs i smör utan att kålen tar färg. Lägg i buljongtärning (inte hönsbuljong för vegetarianer dock). Häll på lite vatten så att det bräseras och efter en stund en aning mjöl om det ska vara tjockare konsistens. Tillsätt crème fraiche och låt puttra tills kålen är mjuk. Smaka av med salt om det behövs.
Apropå det tidigare inlägget om fåglar vintertid. Sveriges Ornitologiska Förening anordnar varje år en helg då alla intresserade kan anmäla de småfåglar de sett vid “matbordet” i projektet Vinterfåglar Inpå Knuten. Det här året inföll helgen 23-26 januari, dvs den alldeles nyligen gångna helgen. Rapporter fortsätter att strömma in men topplistan hittills ser ut så här:
Både jag och dottern längtar efter våren. Kanske lite väl tidigt att börja vänta redan nu. Här och nu är det ju som gäller. Men lite mentala blomsterpraktbilder kan man ju alltid frammana. Naturen är världens bästa källa till glädje, rekreation och kontemplation. Tänk dig en tillvaro utan blommor och träd. Nej, det går inte …
En vän har lett mig in i haikuns förtrollade värld. Ett kännetecken för en haiku-dikt är att den helt osentimentalt fångar ett ögonblick eller ett intryck i en väldigt enkel form (oftast tre korta rader med högst 5-7-5 stavelser), ofta från naturen - ibland med oväntade vändningar. Det är just enkelheten som jag gillar och att med några få ord få fram ett stämningsläge, en naturupplevelse eller något annat. Och de oväntade vändningarna tycker jag också om. Haikun kommer från Japan och det finns en hel del skrivet om detta. Själv läser jag just nu boken Japansk haiku, världens kortaste diktform av Lars Vargö. Han är också en av redaktörerna för nättidskriften Fri haiku.
Jag vill gärna dela med mig av mina allra första försök att själv skriva haiku. Tror inte att jag kommer att fortsätta publicera mina haikus här på bloggen om det blir så att jag fortsätter skriva. Då får jag söka andra publiceringsvägar. Här är de fyra första i alla fall.
Solstrimmor värmer
rimfrostbeklädda grenar
snart kommer posten
I mörka skogen
blickar källan mot månen
öga i natten
Regntunga skyar
lågt flyger svalorna
kanske imorgon
Talgoxar vill ha fet mat för att klara kylan. Foto: Sven-Olof Ahlgren
“Att vintermata fåglar är populärt. Till nytta för fåglarna som behöver fett för att bättre klara snö och kyla. Till nöje för mataren, som kan bekanta sig lite närmare med en rad fåglar, som man annars mest ser på avstånd.” Så skriver Eva-Lena Neiman på Naturskyddsföreningens hemsida. Jag har trott att om man börjar mata fåglarna under vintern måste man fortsätta eftersom fåglarna då vänjer sig vid att få maten serverad och får svårt att söka mat någon annanstans. Men Eva-Lena Neiman menar att fåglarna har många matställen att välja på, så det är ingen fara om man gör ett matningsuppehåll. Skönt att veta. Hon skriver också om vad fåglarna tycker om att äta och bidrar med en hel lista över vad de olika arterna behöver mest. Läs artikeln och ta del av listan här.
Min syster Eva bor fint på landet i Uråsa utanför Växjö. Där kan man sitta i köksfönstret och titta på fåglarna. En fascinerande sysselsättning. De har en fågelbok lämpligt placerad på fönsterkarmen så att man ska kunna läsa om de fåglar man ser. Trevligt.
Visst är det fint med rimfrostbehängda träd. De här hängbjörkarna står utanför min mammas marklägenhet i Växjö. Jag och dottern har nyligen återvänt till Göteborg efter ett besök där. Dottern vistades en stor del av tiden hos min syster i Uråsa som ligger några mil söder om Växjö. Bilden nedanför visar min mamma som cyklar på sin trehjuling. Hon börjar bli känd i grannskapet som damen (tanten) med trehjulingen. Hon är ganska tuff min mamma. För några år sedan bröt hon först den ena lårbenshalsen och året därpå även lårbenshalsen på det andra benet. I somras – just när jag och dottern också var på besök – bröt hon ett ben i knät. Mot den bakgrunden är det väldigt roligt att se henne såpass pigg och på cyklande fot.
Igår var det dags för den årliga julfesten på mitt arbete. Det är en trevlig tillställning och väldigt många av oss som arbetar där brukar närvara. Egentligen är det inga märkvärdigheter. Vi äter (i år grekiskt, dvs ingen julmat vilket jag som är vegetarian tycker är bra), vi sjunger, vi tävlar (minst en tävling), dricker kaffe, delar ut vinster i årets jullotteri och får julklappar. Det här med jullotteriet är lite speciellt och något som är en tradition sedan väldigt många år. Det skulle nog bli impopulärt om det skulle försvinna. Lotteriet går till så att alla får möjlighet att köpa lotter, ganska många helst, och alla som köper lotter förväntas också bidra med minst en vinst till vinstutdelningen. På mitt jobb är vi många bokmalar så det blir många böcker men också en väldigt blandad kompott. I år vann jag t ex en bok om Bohuslän (inlägg med inspiration från den kommer troligen här på bloggen inom kort), en blomkruka, en anteckningsbok och ytterligare en fin liten bok. Behållningen från lotteriet går alltid till något välgörande ändamål, i år Barncancerfonden. Från arbetsgivaren fick vi en chokladkartong, ett årskort på Liseberg och en dataväska.
I år var julfesten historisk och därför extra speciell. Det är nämligen så att vi firade för sista gången i de gamla lokalerna. Hur det ska bli nästa gång återstår att se. Lokalen där julfesten brukar äga rum ska nämligen rivas. Stora delarna av övriga lokaler kommer att finnas kvar men vi kommer i sinom tid att flytta därifrån till ett nytt hus på samma tomt. Vem som ska hyra de gamla lokalerna vet vi inget om (vi har en privat hyresvärd som är lite hemlighetsfull eller så är inget klart än). Nästa år (och troligen nästnästa också) kommer vi således att befinna oss i ett provisorium innan det nya huset står färdigt. Lite speciellt var det i år också på grund av att jag själv ingick i festkommittén, en trevlig erfarenhet.
Det är inte bara jag som fascineras av troll och andra väsen. Nyligen upptäckte jag en website som behandlar allt som är värt att veta om troll och näraliggande ting. Denna och andra bilder finns att hitta på en sida som presenterar olika konstnärers tolkningar av trollmotiv och liknande. Bilden nedan av Maj Fagerberg. Siten hittar du på http://www.trollmoon.com.
Tro det eller ej, jag har sjösatt en ny blogg. En del tror kanske att det nu har slagit över helt. Har jag blivit galen, en blogg till? Men faktum är att den nya bloggen ville se dagens ljus, den uppfann sig mer eller mindre själv. Den nya bloggen skriver jag på engelska, för en internationell publik. Så här skriver jag om den i bloggen:
This blog contains no analyses and no theory, just some jumps into different expressions of life – art, music, poetry, human experiences, history, nature, animal life, magic and wonder, references to websites and some short (sometimes a little bit longer) comments. I hope you like the selection. But it is all up to you to make the reflection. Some personal stuff may also be added from time to time.
Någon som undrar hur det går med kampen för hälsan och mot vågen? (Se äldre inlägg.) Svaret är att det inte går så bra. Jag ursäktar mig med att tillvaron har varit såpass ansträngande en längre tid. Nu är jag visserligen på rätt sida om allt detta. Men det tar ändå ett tag att komma tillbaka. Reumatismen sätter också lite käppar i hjulet. Det kräver sitt att jobba och hålla igång såpass mycket som jag gör nu. Det funkar, men krafterna räcker just nu inte till att göra en nysatsning.
Sedan är det också så att de lärda tvistar. Vilken metod är det som gäller? Lågt fettintag eller lågt kolhydratintag? Egentligen börjar jag luta åt att tro mest på det senare. Men det är inte lätt att lära gamla hundar att sitta. Att följa det senare alternativet kräver en viss omprogrammering.
Lodjur är ståtliga djur. De är fina att se på, som stora katter, men är förstås riktiga rovdjur med allt vad det innebär. Följ gärna den här länken och läs mer om lodjur.
Jag kommer tydligt ihåg en händelse från min barndom. Det ryktades att ett lodjur setts i trakterna av där jag bodde då. Min reaktion var skräckblandad förtjusning. Jag både ville väldigt gärna och fasade för att möta ett livs levande lodjur. Då bodde vi i en gammal skola i Linnås utanför Rydaholm. Min pappa kunde inte jobba kvar på bruket i Reftele på grund av ryggproblem. Det blev för tungt. Istället blev han konsult i ett litet nykterhetsförbund som hette Blå bandet. Jag tror det finns kvar fortfarande. Han var stationerad i Örebro och reste också mycket. Han tjänade troligen inte så mycket och vi hyrde ut delar av vårt hus i Reftele och flyttade in i den gamla skolan i Linnås som tillhörde mammas syster med familj. Själva bodde de i Värnamo då och besökte Linnås bara ibland. Och vi åkte till Reftele på helgerna. Det var ett väldigt kuskande. Minns en gång när vi skulle tillbaka till Linnås på söndag kväll. Det var mörkt och snöstorm. Mamma som körde bilen var mycket sammanbiten. Att vi kom fram är ett under.
Ibland tog vi matsäck med och begav oss på vandring i skogen och naturen. Pappa tog med skissblocket. Och vi barn hade förstås den omgivande naturen som vårt aktivitetsområde. Men något lodjur såg jag aldrig.
Bilden är fotograferad av Magnus Elander och är hämtad från Rovdjurscentrets hemsida De 5 Stora, följ länken högre upp.
Nu funkar det äntligen. Jag har bytt bredbandsleverantör och till ip-telefoni (via bredbandet), från Telia till Comhem. På så sätt har jag tänkt spara lite pengar och på köpet få litegrann snabbare bredband. Men det tog ett tag med uppkopplingen mot internet. Modemet fungerade men trots flera samtal med Comhems support lyckades jag inte koppla upp mig mot internet. Den sista killen jag talade med kom fram till att det troligen var nätverkskortet som krånglade. Sagt och gjort, jag kontaktade datortillverkarens support och fick en länk för att uppgradera nätverkskortet. Det gjorde susen. Viktigt alltså, att uppgradera de olika komponenterna då och då.
Apatiska barn lider brist på D-vitamin, har vi fått höra på nyheterna idag. Jag visste det. Såå viktigt är det att få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler … Och D-vitamin lär vara mycket viktigt, något som uppmärksammats alltför lite tidigare. Samma med Omega-3 liksom zink och magnesium. Själv läser jag numera en tidskrift som heter 2000-talets vetenskap, där står en del om detta (inte om apatiska barn dock – än i alla fall), tidskriften rekommenderas. Följ gärna länken och läs du också.
Snart läggdags. Det får bli lite fin musik istället för sänglektyr ikväll (även om det är en morgonsång). Själv får jag en väldigt bra känsla av denna cherokee-sång. Hoppas att du också tycker om den.
Om mig: Eftertänksam och lite blyg, javisst. Men också
självständig, openminded, positiv och nyfiken. Är 55+. Har även en andlig sida.
Detta tycker jag om: Min dotter (förstås), vänlighet,
vandringar utmed vatten och i skog och mark, litteratur, historia, skrivande, troll,
träd, fåglar, lodjur mm.
Läs mer om mig på sidan Om Helena.
Kontakt: helisanna@live.se
Liten citatsamling
Kan du tänka det kan du göra det/ Elin
(systerdotter)
Det är bara med hjärtat man kan se tydligt. Det väsentliga är osynligt
för ögonen/Den lille prinsen, A de Saint Exupéry
En kopp kaffe kan vara början till livslång vänskap/ målat på väggen i en vägkrog utanför Mantorp
En resa på tusen mil börjar med ett enda steg/ Lao-Tse
Symbolik
Persikan/persikoträdet
Enligt buddistisk tradition är persikan en av tre heliga frukter. De andra två är citronen och granatäpplet. Enligt kinesisk och taoistisk tradition symboliserar persikan och persikoträdet odödlighet. Persikoträdet är apotropeiskt (verkar renande och kan avvärja hot) och man skär därför amuletter och talismaner ur fruktkärnorna. / fritt ur Symboler, en uppslagsbok, av J C Cooper
Denna lilla vitsippa hittade jag på 
